Semaglutid och bantningsmedicin
Fetma är ett växande globalt hälsoproblem. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattades att år 2022 led 16 procent av den vuxna befolkningen av fetma (1). När man inkluderar överviktiga individer stiger antalet betydligt mer. Fetma är ett särskilt stort problem i höginkomstländer, men det ökar även i låg- och medelinkomstländer. Vad gäller läget i USA innebär detta en samhällskostnad på 1,7 biljoner dollar årligen och motsvarar 9,3 procent av landets BNP (2). Fetma skapar en stor marknad för läkemedelsindustrin av flera skäl. Fetma ökar risken för många kroniska sjukdomar såsom typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, och vissa former av cancer. Behandlingen av dessa sjukdomar innebär långsiktiga läkemedelskostnader. Fetma är ofta kopplat till andra hälsoproblem som högt blodtryck och höga kolesterolnivåer. Behandlingen av dessa tillstånd motiverar ytterligare användning av läkemedel, vilket ökar industrins intäkter. Det finns dessutom en stor marknad för läkemedel som syftar till att hjälpa individer att gå ner i vikt. Dessa läkemedel kan ha varierande effekt och kräver ofta långsiktig användning. Semaglutid är den aktiva substansen i läkemedel som just nu trendar, men är de effektiva?
Revolution inom diabetesmedicinen
I den varma öknen i sydvästra USA och norra Mexiko lever en sällsynt och fascinerande varelse, gilaödlan (Heloderma suspectum). Denna gulrandiga giftödla skulle komma att spela en oväntad men avgörande roll i modern medicin. År 1992 gjorde Dr. John Eng, en forskare vid VA Medical Center i Bronx, en banbrytande upptäckt. Han isolerade en peptid från gilaödlans gift som han kallade exendin-4. Det visade sig att denna peptid kunde efterlikna ett hormon i människokroppen kallat GLP-1, som är viktigt för att reglera blodsockernivåerna. GLP-1 hjälper till att stimulera frisättningen av insulin, vilket sänker blodsockret, och hämmar glukagon, vilket skulle höja blodsockret.
Exendin-4 visade sig ha unika egenskaper; till skillnad från det mänskliga hormonet bröts det inte ner så snabbt i kroppen, vilket gjorde det mer effektivt och långvarigt i sina effekter. Denna upptäckt ledde till utvecklingen av läkemedlet exenatid, som blev godkänt för behandling av typ 2-diabetes och visade sig vara en viktig hjälp för patienter att hantera sin sjukdom. Men forskningen stannade inte där. Forskarna såg potentialen i att förbättra dessa egenskaper ytterligare. Genom att studera strukturen och funktionerna hos exendin-4 skapade de nya, förbättrade versioner av GLP-1-agonister. Dessa nya versioner hade längre halveringstid, vilket innebar att de kunde verka ännu längre i kroppen och därför var mer praktiska för patienterna. En av dessa förbättrade versioner blev semaglutid, som utvecklades under 2010-talet. Genom att förändra strukturen av den ursprungliga peptiden kunde forskarna öka läkemedlets styrka och effektivitet. Semaglutid kunde inte bara hjälpa till att kontrollera blodsockret utan också bidra till viktminskning genom att minska aptiten och öka mättnadskänslan för diabetikerna. Semaglutid, som bland annat säljs under namnet Ozempic, godkändes för behandling av typ 2-diabetes 2017. Det blev snabbt ett populärt val för läkare och patienter tack vare dess fördelaktiga egenskaper och förmågan att hjälpa människor att hantera både blodsocker och vikt (3).
Från diabetesmedicin till bantnings hype
Snart upptäcktes det att Ozempic inte bara hjälpte till med blodsockerkontrollen utan även ledde till aptitförlust och viktnedgång. Personer som använde medicinen rapporterade att de kände sig mätta snabbare och upplevde illamående, vilket minskade deras matintag. Detta gjorde att läkare började förskriva Ozempic även till personer med fetma, utan diabetes, och läkemedlet blev känt för sina viktminskningseffekter. Ozempic blev snart populärt utanför de traditionella medicinska kretsarna. I Hollywood började kändisar och andra influenser att använda läkemedlet som ett effektivt bantningsmedel, vilket ledde till att Ozempic kallades "Hollywoods sämst bevarade hemlighet." Elon Musk och Chelsea Handler är bland de offentliga personer som har nämnt att de använt Ozempic för viktminskning. Den stora efterfrågan på läkemedlet som bantningsmedel skapade till och med en brist på läkemedlet för de ursprungliga diabetespatienterna (4).
När semaglutid först godkändes som Ozempic för behandling av typ 2-diabetes blev dess bieffekt av betydande viktminskning snabbt en punkt av intresse. År 2021 publicerades en studie i The New England Journal of Medicine som visade att personer som tog semaglutid gick ner i genomsnitt 14,9 procent av sin kroppsvikt (5). Det var ett genombrott som överträffade de flesta andra viktminskningsmetoder. Trots dessa framgångar är semaglutid ingen enkel lösning för alla. En av de största utmaningarna med att använda GLP-1-baserade läkemedel som semaglutid för viktminskning är att effekterna ofta minskar när man slutar ta medicinen. Studier har visat att många patienter återfår vikten de förlorat när de avbryter behandlingen (6).
Underbart är kort
Povel Ramel skrev 1955 sin välkända låt “Underbart är kort”, vilken på ett lättsamt sätt illustrerar hur kortvariga livets nöjen är. På liknande sätt verkar de storslagna resultaten av nya bantningsmediciner vara. Semaglutid verkar inte vara något undantag. I Farmaceutiska Specialiteter i Sverige (FASS) kan man läsa en diger lista av biverkningar, varav några är allvarliga. Till de sistnämnda hör akut inflammation i bukspottkörteln, som också är rapporterat i den medicinska tidskriften JAMA (7). Detta tillstånd är allvarligt eftersom det är associerat med ökad risk för cancer i bukspottkörteln (8), vilket tyvärr ofta upptäcks alldeles för sent för att man ska ha en chans att överleva (9). Det är rimligt att fråga sig om risken med inflammation i bukspottkörteln ökar ju längre tid semaglutid används. För varaktigt resultat verkar det ju onekligen vara så att behandlingen också måste vara varaktig.
Forskaren Jens Juul Holst, som varit central i utvecklingen av GLP-1-baserade behandlingar, betonar att GLP-1-läkemedel kan påverka njutningen av mat och minska aptiten (10). Detta är en del av biverkningsprofilen. Jag känner igen det Holst framhåller. En bekant till mig sa att hennes läkare tyckte att biverkningar som illamående och kräkning, till följd av diabetes- eller viktminskningsläkemedel, är positivt eftersom patienten då äter mindre och det skulle kunna bidra till viktnedgång. Men de svåra biverkningarna är också en faktor som på lång sikt kan leda till att människor inte orkar fortsätta med medicinen, menar Holst. Jag kan inte slå mig fri från tanken att det kanske är själva biverkningarna som gör läkemedlet effektivt. De flesta som av olika anledningar mår illa och kräks, kanske på grund av influensa, brukar ju förlora några kilo. Holst har, tillsammans med sina kollegor, år 2020 mottagit Warren Alpert Foundation Prize, för deras utveckling av GLP-1 behandlingar. En annan viktig aspekt som Holst pekar på är att läkemedlet inte adresserar de bakomliggande orsakerna till fetma, såsom kost och livsstil. Istället fungerar det som ett verktyg för att hjälpa till med viktnedgång, men kräver fortfarande livsstilsförändringar för att upprätthålla långsiktiga resultat (10). Jag tycker att det är hedersamt när prisbelönta forskare pekar på de brister och utmaningar som finns med deras preparat, precis som Holst gör. Fetma och vikt är verkligen komplext och påverkas av så många olika faktorer, såsom psykiska, sociala, ekonomiska och fler därtill.
En långsiktig lösning?
En annan som försökt förstå de långsiktiga effekterna av semaglutid är Charlotte Schön Poulsen, känd från Know Addiction Academy. Hon är utbildad hälsovetare, författare och har lång erfarenhet av att hjälpa människor att komma tillrätta med matvanor kopplade till beroendeproblematik. Jag bestämde mig för att boka in ett möte med Charlotte och vi träffades över zoom. Charlotte hakade på direkt och det märktes väl att ämnet engagerar henne. Hon berättar för mig att hon ville undersöka hur semaglutid och dess effekt fungerar när det kommer till cravings eller “food noise” som det också kallas. Genom sitt arbete (11) fick Charlotte en överraskande insikt: "Jag slogs av det faktum att vår kropp har så otroligt många sätt, du vet neurotransmittorer, hormoner och annat, att reglera mättnad och hunger med. Minst 29 stycken.” Hon gestikulerar med händerna för att illustrera flödet av signaler mellan mag- tarmkanalen och hjärnan. “Eftersom den bara påverkar en blir det tydligt att one-fits-all inte gäller här”, påpekar Charlotte, och menar även att cravings för sött inte alls påverkas, medan cravings för välsmakande mat (salt, fett och umami) verkar stabiliseras. “Cravings efter sött kanske är hedoniskt av naturen”, spekulerar hon vidare och konstaterar att ingen verkar ha svar. Charlotte pausar och tar en klunk te ur sin blå mugg och fortsätter med att förklara att hon tycker sig se att semaglutid främst verkar påverka de homeostatiska regleringsmekanismerna, medan de hedonistiska mekanismerna påverkas i mindre utsträckning. Ändå är det många som tycks gå ner i vikt. Hur förklarar man det? Charlotte tror att det har med biverkningsprofilen att göra: “Ser vi till biverkningarna är det väldigt vanligt med illamående, kräkning, diarré, förstoppning, sura uppstötningar med mera. Allt sådant som har med matspjälkning att göra.” Den engagerade hälsovetaren slår ut med armarna och konstaterar att “Viktminskningen sker egentligen genom att man hindras från att äta för mycket”, men menar samtidigt att det sker på bekostnad i form av biverkningar. Vidare gör hon liknelsen vid antabus och alkoholberoende, där semaglutid representerar antabus och alkoholberoendet är matintaget. “Det verkar som att semaglutid fungerar som ett slags antabus där man mår skit när man försöker ta sin drog. I detta fall rör det sig om mat.” säger Charlotte. Hon tror att utmaningen med fetma och metabol sjuklighet behöver hanteras med ett holistiskt grepp. Hon drar en djup suck som om hon såg den stora utmaningen mitt framför sig: “Jag tror att man måste tackla detta problem på alla fronter. Även om semaglutid kan vara en hjälp att komma igång så funkar det inte långsiktigt. Vi måste adressera de omkringliggande faktorerna.” En viktig aspekt är också frågan om utveckling av resistens. Precis som kroppen kan bli resistent mot insulin, kanske den kan bli resistent mot en GLP-1 analog. Det är en fråga Charlotte tycker är värd att besvara. Hon berättar mer ingående om sina fynd i sin blogg.
I Läkartidningen (12) beskrivs ett nyare viktminskningsmedel vid namn Mounjaro, med den aktiva substansen tirzepatid, som tagit steget fram som en lovande utmanare till Ozempic (semaglutid). Utvecklat av företaget Eli Lilly, är Mounjaro en GIP/GLP-1-analog som liknar GLP-1-hormonens verkan i kroppen, men med en extra dimension. Det binder inte bara till GLP-1-receptorer utan också till GIP-receptorer, vilket ytterligare ökar frisättningen av insulin och mättnadskänslan och i sin tur gör det ännu mer effektivt för viktnedgång.
Det ena bantningsmedlet efter det andra utvecklas. Alltid lovar de samma sak: Snabba och effektiva resultat för att sedan utmanas av ett ännu bättre preparat. Samtidigt ökar förekomsten av fetma och metabol sjukdom världen över. Är verkligen dessa mediciner en del av en hållbar lösning? Fetma är ett komplext tillstånd som påverkas av en rad olika faktorer, inklusive fysiska, psykiska, sociala, kulturella, ekonomiska och existentiella aspekter. En effektiv behandling bör därför inte bara fokusera på medicinering, utan även ta hänsyn till dessa omkringliggande faktorer. Detta kan innebära att erbjuda psykologiskt stöd, kostrådgivning, tips för att hantera stress och relationer, samt ekonomiska insatser för att öka tillgången till hälsosamma matval och motionsmöjligheter. Genom att adressera hela spektrat av faktorer kan vi skapa mer hållbara och meningsfulla resultat för dem som kämpar med fetma.
Referenser
WHO (2024). Obesity and overweight. [online] World Health Organization. Åtkomst: https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/obesity-and-overweight. [Hämtad 2024-08-11]
Milken Institute (2018). Economic impact of excess weight now exceeds $1.72 trillion, new Milken Institute report reveals. [online] Prnewswire.com. Åtkomst: https://www.prnewswire.com/news-releases/economic-impact-of-excess-weight-now-exceeds-1-72-trillion-new-milken-institute-report-reveals-300741575.html [Hämtad 2024-08-11].
Yap, M. K. K., & Misuan, N. (2019). Exendin-4 from Heloderma suspectum venom: From discovery to its latest application as type II diabetes combatant. Basic & clinical pharmacology & toxicology, 124(5), 513–527. https://doi.org/10.1111/bcpt.13169
Ebba Bergström (2023). Det här är Ozempic – bantningspreparat och diabetesmedicin. [online] Göteborgs-Posten. Åtkomst: https://www.gp.se/livsstil/det-har-ar-ozempic-bantningspreparat-och-diabetesmedicin.3b84f801-e7c0-4a... [Hämtad 2024-08-11].
Wilding, J. P. H., Batterham, R. L., Calanna, S., Davies, M., Van Gaal, L. F., Lingvay, I., McGowan, B. M., Rosenstock, J., Tran, M. T. D., Wadden, T. A., Wharton, S., Yokote, K., Zeuthen, N., Kushner, R. F., & STEP 1 Study Group (2021). Once-Weekly Semaglutide in Adults with Overweight or Obesity. The New England journal of medicine, 384(11), 989–1002. https://doi.org/10.1056/NEJMoa2032183
Ryan, D. H., Lingvay, I., Deanfield, J., Kahn, S. E., Barros, E., Burguera, B., Colhoun, H. M., Cercato, C., Dicker, D., Horn, D. B., Hovingh, G. K., Jeppesen, O. K., Kokkinos, A., Lincoff, A. M., Meyhöfer, S. M., Oral, T. K., Plutzky, J., van Beek, A. P., Wilding, J. P. H., & Kushner, R. F. (2024). Long-term weight loss effects of semaglutide in obesity without diabetes in the SELECT trial. Nature medicine, 30(7), 2049–2057. https://doi.org/10.1038/s41591-024-02996-7
Sodhi, M., Rezaeianzadeh, R., Kezouh, A., & Etminan, M. (2023). Risk of Gastrointestinal Adverse Events Associated With Glucagon-Like Peptide-1 Receptor Agonists for Weight Loss. JAMA, 330(18), 1795–1797. https://doi.org/10.1001/jama.2023.19574
Kirkegård, J., Cronin-Fenton, D., Heide-Jørgensen, U., & Mortensen, F. V. (2018). Acute Pancreatitis and Pancreatic Cancer Risk: A Nationwide Matched-Cohort Study in Denmark. Gastroenterology, 154(6), 1729–1736. https://doi.org/10.1053/j.gastro.2018.02.011
Schultz, S. (2023). Bukspottkörtelcancer. [online] 1177. Åtkomst: https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/cancer/cancerformer/bukspottkortelcancer/ [Hämtad 2024-08-11].
Reynolds, M. (2023). What the Scientists Who Pioneered Weight-Loss Drugs Want You to Know. [online] Wired. Åtkomst: https://www.wired.com/story/obesity-drugs-researcher-interview-ozempic-wegovy/. [Hämtad 2024-08-11]
Schön Poulsen, C. (2024). Semaglutide and craving: Effects on the experience of craving in treatment with semaglutide for weight loss (Dissertation). Retrieved from https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-131663
Helander, I. och Trysell, K. (2023). De nya fetmaläkemedlen – revolutionen som alla väntat på. [online] Läkartidningen. Åtkomst: https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2023/05/de-nya-fetmalakemedlen-revolutionen-som-alla-vantat-pa/ [Hämtad 2024-08-16].